Dagvatten

Klimatförändringarna innebär att det periodvis kommer att regna mer och kraftigare och periodvis regna mycket sparsamt. Skyfall och torka är två sidor av samma mynt som vi måste förbereda oss för. I regelverket om Lokalt Omhändertagande av Dagvatten (LOD) finns stort tolkningsutrymmen och med en (1) styrande parametern (max antal mm per m2) har dagvatten hittills främst hanterats  som ett kvittblivningsproblem.

Teknik före biologi vilket innebär att barnet bokstavligt sköljs ut med badvattnet. Det behövs fler parametrar behövs för att kunna möta utmaningarna och ett sätt är att vända på perspektivet. Mm per m2 är en teknisk matematiskt idé som utformats av kommunernas VA-bolag och som handlar samhällets förmåga att hantera skyfall; nedbrutet till förmåga per kvadratmeter.  

Det tycks vara den enda regeln som är giltig över hela landet i alla kommuner. Vid sidan finns ett lapptäcke av allsköns idéer som relaterar till ekologi och biologisk mångfald men de luddigare gröna perspektiven är inte stadfästa på samma sätt som de hårda blå översvämningsriskerna. Ingenjören före biologen och esteten, en obalans som är irrationell och en framtida risk.

I ett omvänt perspektiv utgår man från ytan (som regnet faller på) och de biologiska förutsättningarna på platsen. En lokal helhetssyn med gröna mjuka värden kan också beräknas.  Kvartersmark som utgör ca 70% av den urbana ytan består av enskilda fastigheter som blir det lokala perspektivets matematiska avgränsning.

Kvartersmark är småskaligt och systemmodellen koncentrerar sig på småskaliga lösningar på den enskilda fastigheten.

Några saker om dagvatten och kvartersmark

• I urbana miljöer finns flera typer av områden, till exempel parker, torg, gator, vägar och kvartersmark, med olika ägarskap, ansvar och regelverk. Dagvatten raderar i praktiken ut gränserna vilket gör det nödvändigt att samverka, vilket är något projekt Soda fokuserar på. 
• Kvartersmark utgör ca 70% av stadens yta och är därför också den största “källan” i det urbana flödet av dagvatten. Förmågan till omhändertagande av dagvatten lokalt på fastigheten påverkar flödet “nedströms”. 
• I urbana miljöer handlar det i princip om tre nivåer, kvartersmark, allmän platsmark och end-of-pipe lösningar. Dessutom påverkar infrastruktur som vägar och ansvarsfrågan generellt ett problem och en förbättrad samverkan nödvändig.
• Kvartersmark är ytor som ofta har byggnader och där ansvaret ligger på fastighetsägarna. Uppgifterna om fastigheten kan sen summeras och skapa hela kvarter.
• Omhändertagande handlar om vattnets väg, från de enskilda vattendropparna som bildar små bäckar som växer till större flöden. 

Det finns behov av ett utvecklat regelverk som förtydligar hur småskaliga blå-gröna dv-lösningar kan anläggas på kvartersmark. Teknik och kunnande finns, det är dags att skapa en fungerande modell och implementera lösningarna. Omhändertagandet handlar om att se dagvatten som en resurs och metodiskt ta hand om det lokalt.